Att läsa för barnet är ett ypperligt och roligt sätt att stötta barnets språkutveckling. Men hur ska man på riktigt gå till väga när det talas både finska och svenska hemma? Grundprincipen ”föräldrarna läser till barnet på båda språken” gäller fortsättningsvis. Tidigare förespråkades även ”en person  –  ett språk” (EPES)-principen. Principen ansågs länge vara det rätta sättet att handskas med den tvåspråkiga familjevardagen. I dag anses principen fortsättningsvis vara gångbar, men endast ett sätt bland många möjliga.

Det är viktigt att garantera att barnet får tillgång till sina båda modersmål via läsning och litteratur. Dagens syn på två- och flerspråkighet är ändå mer nyanserad och flexibel än EPES-principen. Nyare forskning har nämligen visat att det finns många olika sätt att stötta flerspråkig uppväxt i familjer.

Familjens överenskommelser kring språkanvändningen, det vill säga språkpolicy, kan anpassas till familjens individuella situation och behov. Att familjen tillsammans reflekterar över de bästa språkliga praktikerna hemma innebär också att man diskuterar hur barnets båda språk bäst kan stöttas via läsning.

Låt barnet vara en kompetent läsare

Jag ger ett exempel från en omfattande studie av språkliga praktiker i nio tvåspråkiga familjer med svenska och finska som umgängesspråk (se källor). I alla de nio familjerna hanterades tvåspråkigheten på olika sätt. I ett samtal återkallade en av finskspråkiga papporna till minnet en situation där dottern kom med en svenskspråkig bilderbok för en gemensam läsestund. Då pappan protesterade med att säga att han inte kan läsa just den boken då den är på svenska, stönade den fyraåriga dottern och frågade om det inte ”är dags för dig att lära dig det då?”. Pappan fortsatte skrattande att han nu läser även på svenska, vissa ord är fortsättningsvis lite svåra men då hjälper barnen gärna med korrekt uttal.

Att visa intresse och att faktiskt våga läsa på det andra inhemska trots att man själv inte är helt bekväm med de egna språkkunskaperna kan vara en ytterst viktig signal för barnets framtida språklärande. Det är aldrig för sent att lära sig språk!

Exemplet illustrerar även synen på det kompetenta barnet, ett viktigt begrepp i våra finländska läroplaner. Barnen har rätt att använda sina färdigheter och kunskaper, i detta fall för att hjälpa pappan att lära sig läsa högt på svenska.

Läsning på två språk i småbarnspedagogik och läroplanerna

På samma sätt som det är viktigt med barnets delaktighet i gemensamma lässtunder hemma, är högläsning, lek med rim och ramsor viktiga pedagogiska verktyg för att införa målinriktade aktivitetsstunder inom småbarnspedagogik och förskola.

Även inom småbarnspedagogik har man gått bort från strikt enspråkiga praktiker till att uppskatta flerspråkighet i dess olika former. Forskningsinsikterna har ökat förståelse för hur viktigt det är för tvåspråkiga barns språkliga utveckling och identitetsutveckling att båda språken får stöd och att barnen uppmuntras att använda dem, även på daghemmet.

I läroplanerna från småbarnspedagogik till andra stadiet beskrivs flerspråkighet och språkmedvetenhet idag som värdefulla resurser för alla barn och unga.

Att främja flerspråkighet betyder naturligtvis inte att språken används hur som helst eller när som helst. Det betyder att alla språk uppskattas och syns. Ett gemensamt verksamhetsspråk är fortsättningsvis viktigt. Som bekant främjar balanserad flerspråkighet barnets kognitiva färdigheter och identitet. Att vara delaktig i ett flerspråkigt samhälle som präglas av mångfald är också en framtida medborgarfärdighet. Ett sätt att främja färdigheten är att ha böcker på flera språk tillgängliga även på daghemmet.

Olika tvåspråkiga familjer

Att vara ett tvåspråkigt barn betyder inte alltid att det finns två föräldrar som har olika språk. Ibland ändras familjekonstellationerna, men barnet har ändå rätt att bibehålla och utveckla sina språk.

Även en enspråkig vårdnadshavare kan stötta läsning på båda språken.

I dag finns det färdigt upplästa böcker på olika språk och biblioteken kan ordna lässtunder på båda språken. Barnet kan lyssna på berättelsen på ett språk medan föräldern själv läser boken på det andra språket. Boksamtalet kan sedan föras på det gemensamma språket och på det här sättet kan bokupplevelsen inkludera flera språk.

Det är också helt vanligt att det tvåspråkiga barnet i något skede av sitt liv föredrar ett av sina språk och kan protestera mot läsning på det andra språket. Undvik gärna att göra språket till en tröskelfråga för läsningen, men håll ändå i minnet att för barnets tvåspråkiga identitet är det en björntjänst att helt ge upp läsningen på ett av språken.

Samarbete mellan småbarnspedagogik och familjen

Att respektera mångfalden av familjer och barnens alla språk hör till de krav som yrkesutövarna inom småbarnspedagogik bör beakta i sitt samarbete med familjerna. I samarbetet kan den flerspråkiga läsningen med fördel inkluderas. Att utbyta information om barnens upplevelser kring läsning på två språk är ett naturligt tema för de dagliga mötena.

Speciellt vid olika övergångsstadier kan både hemmets och daghemmets praktiker kring läsning reflekteras mer ingående. Fungerande samarbete hjälper båda parterna att erbjuda barnen rika läsmiljöer med många slags texter och läsning på olika sätt och för olika ändamål både hemma och inom småbarnspedagogik och förskola.

Mari Bergroth, Docent, FD, universitetslektor i pedagogik, Helsingfors universitet

Källor:

Projektet Språkliga uppfattningar och praktiker kring tvåspråkiga småbarn. Svensk/finska tvåspråkiga barn vid svenskspråkiga daghem i Finland (Child2Ling) https://www.jyu.fi/hytk/fi/laitokset/kivi/tutkimus/hankkeet/child2ling