Läsveckans tips för småbarnspedagogiken är planerade för grupper på daghem, men de kan bra anpassas också för familjedagvård eller öppen småbarnspedagogik.

Till biblioteket!?

Biblioteket är en naturlig del av småbarnspedagogikens mångsidiga lärmiljöer. Man kan till exempel be biblioteken ge lästips för barn i en viss ålder eller kring ett visst tema. Man kan också fråga om sagostunder eller besök.

Ett vanligt besök till biblioteket blir ännu bättre, då varje barn själv får välja och låna en bok, som kan läsas på daghemmet. Barnen kan ha med sig egna ryggsäckar för att bära böckerna. Under de första besöken är det bra att komma ihåg, att barnen kanske inte är bekanta med lånandets koncept, som lätt kan blandas ihop med köpande och ägande.

På daghemmet ställer man biblioteksböckerna på en egen plats, dit de returneras efter varje lässtund. På så sätt tar man väl hand om både daghemmets egna och bibliotekets böcker.

Tips för läsning

Boktips

Gör ett träd på en synlig plats på väggen och på ”bladen” skriver man böckerna som lästs i gruppen. I närheten av trädet kan man lägga tomma blad i en annan färg, där familjerna kan skriva och rekommendera barnböcker för varandra. Om man vill, kan man förutom bokens namn skriva en kort beskrivning på bladet. Ifall man har brist på tid, kan man göra en tipsvägg till exempel av post it-lappar!

Större barn utvärderar gärna böcker till exempel med ”smileys”. Man kan på ett stort papper göra ett rutnät för utvärdering. Det lönar sig också att skriva ner barnens kommentarer och insikter om böckerna.

Favoritböcker

Varje barn får i tur och ordning ta med sin favoritbok till daghemmet. Barnet får presentera boken för de andra och sedan läser man den tillsammans. Om möjligt, kunde boken hållas på daghemmet ett tag, så att man hinner bekanta sig med den i lugn och ro. Om det inte är möjligt att ta med en bok hemifrån, kan favoritboken också hittas i bibliotekets eller daghemmets hyllor. I fortsättningen kan man förutom leksaksdag ordna bokdagar.

Förutom barnets favoritbok kan man också ta en titt på vad viktiga personer i barnets liv tyckt om att läsa då de var barn. Kan man ännu få tag på mammas, pappas, momis eller gudfars gamla favoritbok? Man kan be att få låna böckerna, undersöka och läsa dem tillsammans. Kanske ägaren till någon av böckerna själv kan komma och läsa den för barnen? Man kan också försöka hitta gamla favoritböcker under ett besök till biblioteket.

Lässtund i slutet av dagen

Under läsveckan kan man ordna lugna läshörnor i gruppens utrymmen, där barnen tillsammans med sina föräldrar kan sticka sig in i slutet av dagisdagen. Man kan i förväg tillsammans med barnen välja ut intressanta böcker att läsa.

Tips på uppgifter för olika åldrar

(obs! Många tips lämpar sig för fler åldersgrupper.)

Tips på uppgifter för under 3-åringar

Små barn älskar upprepning och bekanta böcker blir viktiga för dem. För gemensamma lässtunder passar till exempel bilderboksklassiker som Den mycket hungriga larven (Eric Carle), som finns i många daghems bokhyllor.

Det är bra att placera böckerna så att barnen kan komma åt dem. Samtidigt kan man öva sig på att behandla böcker vackert. Det är ändå inte ovanligt att hitta bland annat spår av tuggande i böckerna efter ivriga ”läsare”, speciellt i grupper för under 3-åringar.

Man kan kittla många sinnen under de minsta barnens lässtunder. Under Den hungriga larven kan man rulla barnen som bulla till ”larver”. Fjärilar kan stiga upp och dansa med fladdrande ”vingar”. Läsaren kan med sin röst skapa spänning och en viskning kan spetsa de små öronen. Det lönar sig att uppmuntra också små barn till växelverkan under lässtunden, oberoende av barnets ordförråd.

De små njuter av en lässtund i famnen, men på daghem ryms hela gruppen sällan i famnen på en gång. Man kan bygga en lockande läshörna av till exempel madrasser och kuddar. Man behöver inte kräva att ett litet barn sitter stilla under hela lässtunden.

Den bekanta bokens figurer kan följa med under dagen som bilder eller föremål, som passar in i lärmiljön och leken. Speciellt små barns pedagogiska verksamhet är genomgående. Leken och läsandet smälter samman: vad tror ni att den hungriga larven skulle vilja smaka på idag? Man hittar säkert något passande bland hemleksakerna. Och kanske larvens matstund kan ackompanjeras av en bekant matramsa?

Tips på uppgifter för 3-5-åringar

Läs folksagoklassiker, som De tre bockarna Bruse, Tre små grisar och Guldlock. Man kan välja en eller flera sagor. Det är bra att reservera gott om tid för bearbetningen av sagorna och att ta det som ett projekt. Beroende på gruppen kan man antingen jobba som en stor grupp eller dela upp sig i mindre grupper. De mindre grupperna kan antingen behandla samma saga eller olika sagor.

1) Läs sagan och uppmuntra samtidigt till diskussion, fundera och förundras tillsammans. Efter sagan kan ni tillsammans fundera på vad som hände. Barnen får rita den figur eller situation de vill och den vuxna antecknar vad barnet berättar om sin teckning.

2) Följande gång försöker man tillsammans komma ihåg vad som hände i sagan – läraren och barnen berättar tillsammans. Man kan använda barnens teckningar som stöd. Pyssla bordteaterdockor av sagans figurer (enkla käppdockor av till exempel kartong och träpinnar eller andra material man har till hands). Lek och ”spela upp” sagan med dockorna. Läraren kan prova på att berätta sagan utan bok – då blir berättelsen mer levande.

OBS! Man kan samla och pyssla mer rekvisita till bordteatern, bland annat kan man använda naturmaterial. ”Scenografin” kan man bygga upp på ett bord eller en stor kartongbit, som man låter stå framme i gruppens utrymmen så att barnen kan leka med den. Man kan också prova på till exempel skuggteater eller dramalekar.

3) Om man jobbat i mindre grupper, kan varje grupp uppträda för varandra.

4) Bekanta er med alla sagor på ovan beskrivna sätt eller till exempel så, att man gör bordteater av Guldlock, skuggteater av Tre små grisar osv. Det lönar sig att reservera gott om tid för varje saga. Om man väljer bara en saga, så kan man inte förverkliga punkt fem.

5) Blanda sagorna! När alla sagor är tillräckligt bekanta, så kan man hitta på en tokig version, där man blandar sagor och figurer: under bron finns Guldlock istället för trollet och vargen har låst in sig i huset medan grisen försöker blåsa omkull det…

Läraren håller i trådarna och antecknar insikter. Hitta på en början, en mitt och ett slut åt berättelsen. Den är lättare att berätta, om sagofigurerna till exempel finns framme som bilder. Alla figurer behöver inte vara med i berättelsen. Den färdiga berättelsen läses upp och man kan ännu tillsammans göra korrigeringar i den. Berättelsen kan lekas eller spelas upp till exempel med hjälp av de tidigare pysslade käppdockorna eller som dramalek. Man kan också göra en bok, som barnen illustrerar. OBS! Dramalek kan fungera bra till exempel i skogen.

Trollets berättelse

1) Läraren har med sig en figur, till exempel ”trollet”, som hotat bockarna Bruse under bron. Det kan också vara en annan figur, till exempel lillabjörn ur Guldlock. Ett litet mjukisdjur, en handdocka eller någon annan figur, som passar i barnets hand och tål användning.

2) Det visar sig att trollet inte egentligen är så skrämmande, utan gärna skulle vilja delta i det de andra sysslar med. Det vet bara inte ännu hur man ska vara tillsammans med andra. Tur att barnen vet och kan lära trollet!

3) Först kan trollet vara med i allt som gruppen gör under några dagar och efter det kan trollet besöka barnens hem. Trollet bär med sig ett häfte, där varje barn får berätta (och en förälder anteckna) vad man upplevt tillsammans med trollet. Man kan också ta foton. OBS! Det kan vara lättare att komma igång, om trollet först besöker läraren.

4) Efter varje besök läser man tillsammans vad trollet gjort. Vardagen i varje familj är olika och intresserar oftast barnen. Till slut bildar berättelserna och eventuella bilder en bok, som berättar om varje barn, men också om trollet. Antagligen har trollet under sina besök samlat på sig många olika erfarenheter och säkert också kunskaper i hur man är en kompis.

Tips på uppgifter för förskoleundervisning

När man läser för barn, är det bra om man kan uppmuntra till diskussion, så att man tillsammans kan fundera på ord eller händelser som förekommer i berättelsen. Om man läser en lång saga, lönar det sig att börja varje lässtund med att försöka minnas vad som hände förra gången. Tillsammans kan man också försöka ”förutspå” kommande händelser. Barn i förskoleåldern är ofta intresserade av ordlekar och de börjar redan vara påhittiga språkbrukare.

Under läsveckan kan man med förskolebarn dyka in i dikternas värld:

1) Bekanta er i gruppen med olika dikter och diktböcker. Man kan till exempel göra diktkort med barnens favoritdikter och egna illustrationer.

2) Plocka under en skogsutflykt rätt släta stenar, som ryms på handflatan, och ta med dem till förskolan. Tvätta och torka stenarna och skriv på dem med permanent tusch ord, som bildar en dikt. Man kan börja med att skriva favoritdikter ur diktböcker på stenarna: man skriver ett ord på varje sten. På resten av stenarna hittar man på ord och provar hurdana dikter man kan få till stånd. Stenarna placeras på ett ställe där barnen har tillgång till dem och där dikten de bildat kan sparas ett tag (t.ex. på ett bord). Dikterna kan också skrivas ner på papper.

3) Vem är bakom boken? Boken har en författare och ofta också en illustratör. Bekanta er med personerna ”bakom boken” och med boken som föremål: hur ser författaren ut, hur gammal är hen nu och hur gammal var hen, då hen skrev boken? Vad står det på bokens pärm? Varför finns det siffror på sidorna?

På biblioteket kan man fortsätta ”detektivarbetet”, till exempel genom att undersöka hur man kan hitta den bok man söker i hyllan.

Om man hjälper barnen att hitta på sagor, kan man sammanställa egna böcker med lämpliga pärmtexter av barnens berättelser, som läraren antecknat.

Min berättelse i förskoleundervisning:

Gör ”en dikt om mig”. Först funderar var och en i lugn och ro på:

1) sitt namn

2) sin favoritfärg

3) sin favoritsyssla eller hobby

4) sitt favoritdjur

5) be föräldrarna om ett adjektiv som beskriver barnet

Läraren antecknar orden. Föräldrarna får som hemuppgift att ge ett ord som beskriver barnet. Läraren lägger upp en färdig botten för dikten, där man fyller i orden 1-5.

Exempel:
Jag är (1: namn), ett (2: färg) (5) förskolebarn. En/ett (3: syssla, t.ex. ”dansande”) (4: djur), snart ett skolbarn.

Orden får böjas och bara fantasin sätter gränser för skapandet av bottnen. Den färdiga dikten antecknas (om barnet vill, kan hen själv fylla i orden) och alla får illustrera sin egen dikt. När dikterna är färdiga kan man försöka gissa vilken dikt som beskriver vem. De färdiga dikttavlorna ställs fram.

Innehållet för småbarnspedagogiken har skapats av barnträdgårdslärare och sakkunnig inom småbarnspedagogik Evamaria Silvennoinen.