Så utvecklas barnets språk i en tvåspråkig familj. Maria Fremers artikel ger en överblick av hur barns språk utvecklas.
Två språk i vardagen är en tillgång – men ibland också en utmaning. Här får du en överblick över hur barns språk utvecklas från de första ljuden till hela meningar, och hur man kan stötta en stark tvåspråkighet från allra första början.
Språkutvecklingen följer i stort sett samma mönster oberoende av om barnet växer upp med ett eller två språk. Skillnaden kan beskrivas som att barnets språkliga resurser är fördelade över språken. Utvecklingen kan också gå i olika takt i vart och ett av språken.
Barn börjar jollra och producera språkljud redan tidigt. Tvåspråkiga barn känner igen båda språken och reagerar på språkmelodin redan som nyfödda. Förr trodde man att barn mestadels bara lyssnade och härmade de vuxna, men modern forskning betonar vikten av samspel. Redan en bebis turas om att ”prata” – barnet jollrar, föräldern svarar med ord. Barnet lär sig samtalets spelregler: turtagning, ögonkontakt och intonation.
De första orden brukar komma runt ett års ålder. Om man bara räknar orden i ett av språken kan det se ut som om det tvåspråkiga barnet har färre ord än en enspråkig jämnårig. Forskning på tvåspråkiga barn visar dock att det totala ordförrådet – i språken tillsammans – är jämförbart med enspråkiga barns ordförråd, eller till och med större.
Barnet börjar sätta ihop två ord till enkla meningar. Med två ord kan man uttrycka en idé: Åka bil! Mera saft! Kodväxling (att kombinera ord från olika språk i samma yttrande) är vanligt. Det är inte ett tecken på förvirring, utan snarare på begynnande tvåspråkig kompetens.
Barnet börjar sätta ihop mer komplexa meningar och kan berätta enkla historier. Språket kan lösgöra sig från den omedelbara kontexten – nu kan barnet inte bara be om mera saft, utan också berätta om saften för någon som inte var med. Medvetenheten om skillnaderna mellan språken ökar, och barnet kan byta språk beroende på vem det talar med.
Språket och uttalet närmar sig skolbarnets nivå. Det blir allt lättare att förstå vad barnet säger, också för personer som inte träffar barnet regelbundet. Ofta kan det ena språket dominera. Föräldrarnas språk, språket på dagis och de allt viktigare kompisarnas språk medverkar till att barnet periodvis kan föredra det ena språket. Då kan det andra språket behöva extra stöd.
För att barnet ska bli tvåspråkigt på hög nivå krävs aktiv användning av båda språken i vardagen. Föräldrar och småbarnspedagoger har en viktig roll i att prata, leka, sjunga och berätta – det stärker både språkfärdigheterna och barnets språkliga identitet. Det är vanligt att barnet periodvis föredrar det ena språket. Då kan det kräva tålamod från förälderns sida att fortsätta använda sitt språk även om barnet svarar på det andra språket. En avslappnad attityd, uppmuntran och fortsatt exponering är nyckeln. Det löser sig nästan alltid, för om något är säkert så är det att små barn utvecklas och förändras.
Också barn i enspråkiga familjer gynnas av tidig kontakt med det andra inhemska språket. En färsk utredning från Utbildningsstyrelsen belyser vikten av att ge alla barn en tidig start och stärka kontinuiteten i barnens språkstig från småbarnspedagogiken till den grundläggande utbildningen. En tidig och aktiv satsning gynnar barnens framtida språkfärdigheter.
För både småbarnspedagoger och familjer gäller några grundprinciper för att hjälpa barn att utveckla och bevara två språk:
Med rätt stöd kan det tvåspråkiga barnet få dubbla språkliga resurser som kommer till nytta i studier och arbete. Det är en stor tillgång – men tvåspråkig fostran handlar självfallet inte bara om det. Språk bygger också broar mellan världar och ger barnet verktyg att känna sig hemma i olika kulturer och med olika människor. Två språk ger en större kognitiv flexibilitet och en bredare förståelse för världen. Att lägga en trygg språklig grund i småbarnsåren är en investering för livet.
Maria Fremer, fil.dr i nordiska språk (Helsingfors universitet), språkvårdare och översättare